Notre Dame is, as of up until now, my favourite church/cathedral ever, and I rose very early on my last day to visit her in peace and quiet. Away from the hubub of the crowding grey masses... sort of. Ofcourse I didn't have my own camera at this time, but a borrowed one I didn't really know that well. The results were somewhat mixed, and more or less bizarre to say the least;
 |
 |
| I had absolutely no idea the pictures would turn out this way, at was bordering between dismayed and amazed. I finally chose amazed, and decided it could very well have been an act of God...    The Manger; I can just feel the Divine Wind the Three Wise Men are struggling against... Oh well, at least I got to see her, La Notre Dame the Paris. You though, will have to imagine her. |
Ma chère, inte förrän idag klickade jag in mig på Moods, för du skriver ju så sällan att jag tittar in allt mer sällan. Men så rätt som det är finns det nya underbara bilder!
ReplyDeleteFör wow, vilka bilder! Kanske an act of God, kanske spöken från århundraden av döda. Vackert blev det iallafall. Det där vackra blå fasetterade fönstret i blått är väldigt likt det i domkyrkan i Trondheim.
Näe du, vi måste verkligen resa någonstans tillsammans snart. London, lutar det väl åt. Ska vi börja planera, spara, göra allvar av allt vårt prat och våra drömmar?
Absolut att vi måste börja planera! Tiden flyr så fort, och "sedan" är bedrägligt... London tja, England, JA!
ReplyDeleteVad roligt med feedback förresten på dessa mer än lovligt weird bilder. Jag gillar dem själv, men inser ju att detta inte är "riktigt" fotografi...
Cornwall? Lands End?
ReplyDeleteVisst är det riktigt fotografi!!!
Tack raring! Tja, efter vad jag förstår är England så litet att man hinner flänga både hit och dit....Fast kanske inte att man fotvandrar i trevliga kjolar och grova skor...
ReplyDelete